Nowhere to run
Jag är nästan stolt över hur mycket jag kan pressa mig själv.
Igår körde jag 16 km, nivå 11 på min crosstrainer(Bra början!). Inte helt oväntat vaknade jag med världens äckligaste träningsvärk, och ville inget mer än att ligga kvar i sängen.
Min annars lata hund måste ha fattat detta då han började bita mig på armar o händer för att få upp mig.
Idag har jag vacklat runt i huset som den fula ankungen. Nu känner jag att det vore fegt av mig att ge upp kampen. Så efter min kaffe så ska jag upp på den där jävla maskinen igen. Skit.
.
Nån dag slutar man väl ställa så mycket krav på sig själv ha ha.
Kommentarer
Trackback
